Som far till barnet utpekade Bengta en svart man som hon träffat då hon höll skjuts i Tranås. Hur det gick för de här flickorna i livet vet vi ingenting om, utöver att de föddes här. Den som var född inom äktenskapet hade nog lite bättre utsikter än den som hade en ogift mor, men det fanns ju inga garantier. Kanske dog barnen som små, spädbarnsdödligheten låg vid den här tiden kring tjugo procent. Eller fick de växa upp till att själva tjäna piga, kanske gifta sig och föda egna barn?
Släktforskaren Arvid Bergman har bland sina anor hittat fram till Carl Gustav (Richard) Abrahamsson, en svart man från Boston, som blev trumpetare vid Livregementet till häst. I sin bok ”Född slav – död fri?” försöker Bergman bl a spåra Abrahamssons ättlingar, och kan berätta att denne gifte sig med en Anna Maria Lustig och fick två barn. Dottern Anna Carolina, född 1793, gifte sig så småningom med en Johan Pettersson, som var född i Ryssland och bekände sig till den rysk-ortodoxa kyrkans lära. De fick fem döttrar tillsammans och flyttade som statare mellan olika gårdar i Stockholmstrakten (Adelsö, Bromma, Täby, Skå). Sonen Karl Fredrik, född 1796, blev skomakare. Han gifte sig med en Agneta Maria Stålberg som var av resande/romani-släkt, fick fyra barn och kom att leva ett kringflackande liv i Norge och Sverige tillsammans med sin familj. När Carl Gustav (Richard) Abrahamssons första fru gått bort 1820 gifte han om sig med en Susanna Holm och blev far till ytterligare två barn.
En annan svart trumpetare, Karl Vilhelm (Robert) Spirman från Jamaica, fick en dotter tillsammans med en Christina Selling 1793. Den flickan, Christina Wilhelmina, fick tillbringa sina första år på Allmänna barnhuset. Spirman verkar tidigt ha försvunnit ur hennes liv, men 1802 kunde modern ta hem sin dotter från barnhuset. Christina Wilhelmina växte sedan upp i Stockholm, gifte sig med en timmerman från Värmdö och fick åtminstone två barn som nådde vuxen ålder. Ytterligare en svart man, Charles Antoine Francois La Fleur Zamore, kom till Sverige i början på 1770-talet via Frankrike, möjligen ursprungligen från Algeriet. Zamore var lakej och pukslagare hos hertig Karl (XIII), gifte sig två gånger och blev far till sexton barn. Han ska idag ha flera hundra ättlingar i Sverige och USA, som alla samlas i den stora Zamoreska släktföreningen.
Källor
Uppgifterna om Ingar kommer från Sövde kyrkoarkiv, och om Juliana Sophia från Barnhusförsamlingen resp Hovförsamlingen, se Riksarkivets digitala forskarsal.
Carl Gustav (Richard) Abrahamsson och hans släkt kan man läsa mera om i Arvid Bergman ”Född slav – död fri?” (2018), som även tar upp familjen Spirman.
Zamores vidsträckta släkt finns beskriven av Gunnar Zamore i ”Släkten Zamore” (1993).