En anonym svart pojke finns till exempel från sommaren 1861 hos proprietären (godsägaren) major Fredrik Wierth i Landskrona. Wierth hade skickats till den franska kolonin Isle de Bourbon (dagens Reunion) ensam som pojke redan 1825 och inte kunnat återvända till hemlandet förrän sommaren 1860. Nu hade han till sist avslutat sina affärer på den avlägsna ön och flyttat hem för gott, tillsammans med en svart gosse som dagligen promenerade på stadens gator och som det står i tidningen ”väckte inte ringa förvåning” i den lilla staden.
Ytterligare en anonym så kallad betjänt dyker upp tillsammans med en Wilhelm Eriksson som är på besök i Stockholm hösten 1896. Eriksson ska ha lämnat Sverige för Sydafrika (då brittisk koloni) som mycket ung omkring 1885. Under sin tid där hade han bl a, tillsammans med ett tjugotal andra skandinaver, deltagit i Matabelekriget då britterna med överlägsen vapenmakt krossade Ndebele-riket (i dagens Zimbambwe). Huvudsakligen hade Eriksson dock ägnat sig åt att som ”digger” leta efter diamanter i Kimberleyområdet. Den svarte man som följde med honom till Sverige ska ha varit från Mozambique (då portugisisk koloni), och ”använts” av Eriksson i diamantvaskningen.
Grosshandlaren Fritz Theorin var en annan svensk som prövat lyckan i Afrika. Han lämnade Sverige i början på 1870-talet, jobbade på Afrikas västkust som agent för den brittiske redaren och affärsmannen John Holt och drev bl a ett faktori på ön Elobey utanför Ekvatorialguineas kust (då spansk koloni). Han samlade också, på uppdrag av Hjalmar Stolpe och SSAG (Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi), in etnografiska föremål som idag finns hos Världskulturmuseerna. När Theorin flyttade hem till Stockholm hösten 1889 hade han även med sig en svart pojke från Kamerun (då tysk koloni). Pojken beskrivs som fosterson/tjänare och ska ha ”friköpts” av Theorin. Enligt vad han uppger för tidningarna kommer pojken från det inre av Kamerun och är åtta år gammal, men han kan själv inte redogöra för vilka som är hans föräldrar eller vilken etnisk grupp han kommer ifrån. Hösten 1891 kan man läsa i tidningen om att pojken börjat skolan, och då får han också ett namn. En svart gosse “vid namn Bona Bassa, som f n vistas hos grosshandlanden Fr Theorin, Bergsg 36 i Stockholm, inskrevs i förra veckan i Kungsholms folkskola och väckte stort uppseende hos sina hvita kamrater, hvilka trängdes omkring honom, angelägna att få göra hans bekantskap.”
I de uppgifter vi har om de här människorna framgår inte vad som hände sedan. Vi vet inte om Landskronaborna så småningom vande sig vid major Wierths tjänare eller om Bona Bassa fick växa upp här i Sverige. De ansågs uppenbarligen tillräckligt märkvärdiga för att man skulle berätta om dem i tidningen, men ofta uppgavs inga namn. Det gör det tyvärr svårt att leta efter dem i andra källor.
Källor
Uppgifterna från Landskrona är hämtade hos https://tidningar.kb.se, och mer om Fredrik Wierths innehållsrika liv kan man läsa i Lise Drougges roman ”Min fjärran ö” (1977).
Hans tjänare kallade sig som vuxen John Wierth/Jean Baptist Barni. Hos Stockholmskällan finns glimtar från hans vidare liv https://stockholmskallan.stockholm.se/sok/?q=wierth
Även informationen om mannen från Mozambique och Bona Bassa kommer ifrån https://tidningar.kb.se och mer om Bona Bassas skolgång finns hos Stockholmskällan