Familjen bodde på en plantage som ägdes av den danske generalguvernören på ön, baron von Pröck. När han reste hem till Danmark tog han Badin med sig till Köpenhamn. Pojken bodde sedan några år i en annan familj, innan han kom till det svenska hovet omkring 1760.
Där arbetade han hos den svenska drottningen, Lovisa Ulrika. Hon var gift med kung Adolf Fredrik och hade fyra barn. Badin var ungefär tio år gammal när han kom till hovet i Stockholm och kungabarnen var i samma ålder. Kronprins Gustaf (III) var tretton år gammal, Karl (XIII) elva, Fredrik Adolf nio och Sofia Albertina bara sex. Badin växte upp vid hovet i kungafamiljens direkta närhet och han är utan tvekan historiens mest kände afrosvensk.
Badin fick en fri uppfostran, inspirerad av den franske filosofen Rosseaus bok “Émile” (1762) som var toppaktuell vid tiden. Han fick undervisning i kristendom och döptes i kapellet på Drottningholms slott i december 1768. Kungafamiljen var med som faddrar och det var efter dem han fick sina många förnamn, Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert.
Som vuxen hade Badin tjänst på slottet. Han arbetade nära drottningen, och efter hennes bortgång hos prinsessan Sofia Albertina. Han deltog i hovlivet, dansade balett och spelade teater.
Efter drottningens död 1782 fick Badin ett par kronohemman (gårdar) i närheten av Stockholm. Han kunde titulera sig bonde, men bodde mest på olika adresser inne i staden. Han byggde upp ett stort privatbibliotek och var aktiv i det ordensliv som blomstrade under 1700-talets slut. Badin var en aktad medlem av både Sveaorden, Timmermansorden, Par Bricole och Frimurarorden. Han skrev också en dagbok som idag finns bevarad på Uppsala universitetsbibliotek.
Badin gifte sig två gånger. Första gången, 1782, med Elisabeth (Betty) Svart, som var dotter till en grosshandlare. De fick ett barn, som dog i späd ålder. När Betty gått bort gifte Badin om sig 1799 med Magdalena Eleonora Norell, som var dotter till en skeppstimmerman. Även det andra äktenskapet blev barnlöst, och det finns inga efterkommande till Badin idag.
Badin blev drygt sjuttio år. Han dog i mars 1822 och begravdes på Katarina kyrkogård i Stockholm.
Källor
Uppgifterna om Badin är hämtade via svenska Wikipedia, se Gustav Badin – Wikipedia.
Hans dagbok kan läsas på Litteraturbanken.se
Badins liv har också inspirerat till åtminstone två skönlitterära framställningar, Ola Larsmo "Maroonberget" (1996) och Ylva Eggehorn "En av dessa timmar" (1996). Till dem kan läggas Eric Basirs seriealbum ”Badin and the Secret of the Saami” (2017) och en minisaga om Badin och Sparrman som han skapat för Etnografiska museet.