Till exempel lynchades långt över tusen människor de där decennierna kring sekelskiftet 1900. Dessutom tilltog konkurrensen från vita minstrel-grupper som upptäckt att det fanns pengar att tjäna på att svärta ansiktet innan de gick på scen.
Våren 1891 for Jackson, tillsammans med ett fyrtiotal andra framstående svarta underhållare, på Europa-turné med ”William Foote’s African-American Character Concert Company”. De hade världspremiär i Hamburg och uppträdde sedan på kort tid i en lång rad tyska städer, innan impressarion tröttnade på hela företaget och överlät affärerna till en av sina medarbetare. Under det nya namnet ”James Dodd & Company's Colored Troupe” hade artistgruppen inför jul nypremiär på Circus Varieté i Köpenhamn, och där gick det strålande. Applåderna ville aldrig ta slut, och roligast av alla var Geo Jackson. Han var en stor man, hade sinne för akrobatik och känsla för tajming, och köpenhamnarna älskade honom. Redan till nyåret 1892 hade dock Dodd gjort sig osams med sina artister, och de flesta av amerikanerna reste hem till USA.
Jackson hörde emellertid till den mindre grupp som stannade i Danmark. Han turnerade i Europa, och uppträdde ofta i Sverige. Redan våren 1892 var han t ex i Göteborg (på Lorensberg), på sommaren i Parken i Sundsvall och från september i Stockholm. Han förälskade sig så småningom i en danska, Hansine Hjorth, och de fick hösten 1906 en liten pojke tillsammans, George Carl Arvid Jackson. Geo Jackson sjöng, ensam eller tillsammans med andra ”färgade minstrels”, och gjorde sig känd för låtar som “Oh mama” och “Jackson best”. De gnolades och visslades överallt på stan. Han ordnade också allsång på “Ho-o-li-day". Då höll han ett långt, långt tal till salongen och uppmanade den vackraste av damerna att komma upp på scen, samtidigt som han anförde hela publiken om och om igen i refrängen, där tenorerna skulle sjunga bas och damerna “lite av varje”. Han ledde också ett tiomannaband på Berns salonger, dansade sand-gigg och ska ha introducerat cake-walk i Europa 1892. Under 1800-talets sista år turnerade Jackson med stor framgång ett musikkapell i Norge.
På våren 1907 var Jackson i Helsingfors och kom sedan till Stockholm för att sjunga på Novilla på Djurgården. Här blev han allvarligt sjuk, vårdades på Serafimerlasarettet och var så illa däran att han snabbt ordnade en vigsel med fröken Hjorth. Men sedan mådde han lite bättre och man vågade överföra honom till sjukhus i Köpenhamn. Där befann han sig när hans hjärta stannade den 7 maj. När Geo Jackson begravdes på Vestre Kirkegård i Köpenhamn var kapellet fullt av blommor och kransar. Alla var där. Nöjesprofiler, buktalare, musiker och teaterdirektörer sörjde alla över den man som i livet givit dem så mycket glädje.
Källor
Uppgifterna om Geo Jackson är i huvudsak hämtade från https://pov.international/geo-jackson-en-sort-dirch-passer men han kan även återfinnas i dagspressens nöjesannonser på https://tidningar.kb.se .
Man kan också läsa mer om hans karriär i boken “Black Europe" (Green, Lotz & Rye, 2013), och Erlend Hegdal «Charleston i Grukkedalen — Afroamerikanske artister på norske scener — fra blackface-komikere til Louis Armstrong» (2019).