Tisdagen den 8 januari 1918 kunde man läsa i Svenska Dagbladet om ”förre kyparen och cirkusartisten” Peter Tom från Sierra Leone (fast det står Liberia i artikeln). Tom hade dagen innan gripits av polis på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm, då han kom släpande på en cykel låst med hänglås och kedja. Ägaren hade lämnat den utanför ett konditori på Grevturegatan, och ville förstås gärna ha sin cykel tillbaka.
Peter Tom var född 1895 i Freetown i Sierra Leone, som då var en del av det brittiska imperiet. Han hade dock tidigt lämnat sitt hemland för att söka arbete i Europa. Sommaren 1914 var han arton år gammal, bodde i Paris och jobbade som servitör. När första världskriget bröt ut i juli blev Tom, trots att han inte var fransk undersåte, genast inkallad till franska armén. Efter bara några månader på västfronten togs han till fånga av tyskarna, som så småningom skickade honom till krigsfångeläger i Tyskland. I september 1917 hade han lyckats fly från fånglägret, tog sig osedd ombord på en tysk kolångare i Stettins hamn och gömde sig i lastrummet. När fartyget gick i hamn igen var han i Gävle. Tom smög i land och fick ett par veckors arbete på en brädgård innan han sökte sig söderut. Väl i Stockholm tycks han ha hittat rum att hyra, men haft svårt att få fast arbete.
Efter incidenten på kyrkogården ställde sig Tom helt oförstående till anklagelserna om cykelstöld. Hans version av historien var att han varit ute för att undersöka om det möjligen fanns någon brittisk konsul i Stockholm, som skulle kunna bistå honom med hemresa. I Humlegården stötte han ihop med en okänd man som ropade, på ”någon svenskengelsk rotvälska”: ”Hallå black man, kom och bär hem min cykel!” Tom tog emot cykeln och den okände försvann. Nu visste han inte vad han skulle ta sig till. Han talade flera språk (enligt polisrapporten åtminstone engelska, italienska, spanska och tyska), men knappt ett ord svenska. Därför ville han inte gå själv till polisen. I stället började han släpa cykeln mot sin bostad, i hopp om att hyresvärdinnan skulle kunna hjälpa honom.
Dock inkom andra uppgifter om att Tom varit inne hos en pantlånare på Jungfrugatan och försökt sälja cykeln. Pantlånaren sa sig känna igen Tom, specifikt på ett märke i pannan (förmodligen ett ärr från tiden som krigsfånge hos tyskarna, skriver Svenska Dagbladet). Han var säker på sin sak, men Tom förnekade lika bestämt att han alls varit där. Utfallet av rättegången blev några månaders fängelse och utvisning till Sierra Leone. Men det var fortfarande krig i Europa, så det kom att dröja över ett år innan Peter Tom kunde lämna landet. Först lördagen den 7 juni 1919 klev han på ångbåten Torsten i Göteborgs hamn för att via Newcastle äntligen ta sig hem till Freetown. Han var fortfarande en ung man, och kanske hade han ett långt liv framför sig, men det vet vi inget om.
Uppgifterna om Peter Tom är hämtade hos http://tidningar.kb.se.
Kompletterande information om utvisningen finns, liksom Peter Toms porträtt, i ”Polisunderrättelser: under inseende af Stockholms polisstyrelse utgifna för rikets polismyndigheter” årgång 1919.