Underhållningsbranschen är en miljö som ofta utvecklas i transnationella samarbeten, utbyten och turnéer. Där har också funnits vissa karriärvägar för personer som i andra delar av arbetsmarknaden snarast hållits tillbaka. På scenen kunde ges möjlighet att utmana eller modifiera de sociala, eller rent juridiska, regler som gällde för t ex umgänge mellan män och kvinnor, eller mellan svarta personer och vita.
Hester Frederica Marguerite Harvey föddes i Sydafrika 1896. Hon kom som ung till Europa och arbetade som dansare och skådespelerska i Berlin. Hon uppträdde i bred underhållning med den svarta showgruppen Arizona girls på Haus Vaterland, ett gigantiskt nöjespalats vid Potsdamer Platz. Hon hade också roller i smalare teaterproduktioner, t ex på Königgrätzer Strasse där hon spelade i Georg Bernhard Shaws idédrama “Tillbaka till Methusalem” 1925. Hon turnerade också i början på 1930-talet med "professor Doorleys exotiska ensamble” och den brasilianska revyn Tempo. Då uppgavs hon vara baserad på Teatro Nacionál i Caracas, Venezuela, men det var nog mest ett försök att göra truppen mer spännande för den europeiska publiken.
På 20-talet spelade Hester Harvey även in stumfilm i Berlin. I “Das Floß der Toten“ (De dödas flotte) var hon en “infödingsflicka” i Tyska Sydvästafrika (idag Namibia) som av ren svartsjuka utlöste ett uppror mot de tyska kolonialherrarna. Senare på 30-talet deltog hon i ett par svenska filmproduktioner, i småroller som svart hembiträde till de vita huvudaktörerna. “John Ericson – segraren vid Hampton Road” (1937) var en storsatsning i samband med det svenska Delaware-jubileet. Victor Sjöström spelade huvudrollen som den svenske uppfinnaren och handlingen utspelar sig på 1850-talet, under förspelet till det amerikanska inbördeskriget. Året efter spelade Hester Harvey i “Dollar” (1938), en film baserad på en pjäs av Hjalmar Bergman. Det blev en romantisk komedi med framstående skådespelare som Edvin Adolphson, Ingrid Bergman och Tutta Rolf i de större rollerna. Den fick ett fint mottagande av den samtida kritiken.
Hester Harvey gifte sig redan 1916 med en man från Göteborg. I deras villa i Örgryte uppfostrade hon fyra barn. Hon blev fru T och det var det namn som stod i hennes dödsannons när hon gick bort 1976. Hon ligger begravd på Örgryte nya kyrkogård i Göteborg.
Uppgifterna om Hester Harvey är hämtade ur boken “Black Europe" (Green, Lotz & Rye, 2013) resp hos https://tidningar.kb.se, Svensk filmdatabas och kyrkoarkivet i Örgryte, via Riksarkivets digitala forskarsal