Samlingsnummer: 1889.04.4179
Tillverkad: 1600-1680 e.v.t.
Ursprung: Nordamerika
Som Etnografiska museets nyckelföremål har vi valt en tomahawk, ett slags yxa. Den har blad av stål och ett krokigt träskaft dekorerat med småbitar av vita snäckskal, wampum, och några gröna glaspärlor. Vid skaftet är fäst en rödfärgad pälstofs i en läderrem. Vi vet inte vem som från början gjorde tomahawken, och inte heller hur den var tänkt att användas. Däremot vet vi att den kom som gåva till Sveriges kung Karl XI (1655-1697) från Johan Printz (1592-1663), guvernör i den svenska kolonin Nya Sverige (1638-1655) vid Delawareflodens mynning i nordöstra Amerika. Därför verkar det sannolikt att tomahawken kommer från det området, och är tillverkad av hantverkare från ursprungsfolken Lenape eller Susquehannock.
Tomahawken är gjord omkring mitten på 1600-talet. Den kom till Sverige som ganska ny, i vart fall före 1686 då den för första gången skrevs in i Livrustkammarens inventarium. År 1906 överfördes den därifrån till Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, och 1930 blev den en del av Etnografiska museets samling. Tomahawken har visats publikt på museet i den permanenta Nordamerika-utställningen (2008-2024).
I museernas ambition att teckna kolonialismens komplexa historier är tomahawken från Delaware ett självklart val. Den kommer från ett område som vid tiden faktiskt var svensk koloni, den belägger nationens koloniala ambitioner och belyser kungahusets roll. Den är också intressant som ett hybridobjekt från en kolonial kontaktzon, sammansatt av material från olika håll och möjligen olika tider.
Världskulturmuseerna samarbetar här med den samiska konstnärsduon JohdetXPirak, Lina Johdet (f 1987) och Kristoffer Unga Pirak (f 1987). De har båda sina rötter i Norrbottens inland men är idag baserade i Undersåker i Jämtland. I sin konstnärliga praktik har de skapat verk i olika medier, och använt både snö och traditionellt samiska hantverk, se JOHDETxPIRAK. På Etnografiska museet vill de ge tomahawken från Delaware möjlighet att berätta sin egen historia och vi ser fram emot att få dela deras arbete med publiken.
