Whipalan från Niño Korin

Som Världskulturmuseets  nyckelföremål har vi valt en liten påse med whipala-mönster från Kallawaya-samfundet i Bolivia. Whipalan är en symbol för urfolk i Anderna, och denna väska är dekorerad med ett diagonalt rutmönster i blått, gult, rödbrunt, grönt, rosa, vitt och mörkgrått. Föremålet är mindre än tio gånger tio centimeter och användes för att förvara coca-blad som kallawaya-läkare använde i sitt arbete. 

Kallawaya är ett samfund i nordvästra Bolivia, särskilt i Bautista Saavedra-provinsen i departementet La Paz. De är kända för sin holistiska medicin, som sammanflätar botanik med ritualer och andlighet. Deras läkekonst har rötter i andinska traditioner och har överlevt genom muntlig kunskapsöverföring från generation till generation, med dokumenterade praktiker sedan Inkaperioden. Under århundraden har Kallawaya-läkare rört sig genom Anderna och Amazonas och behandlat sjukdomar som malaria. Sedan 2003 är traditionen erkänd av UNESCO som en del av mänsklighetens immateriella kulturarv, särskilt för den omfattande kunskapen om läkekonst och medicinalväxter.  

Påsen kom till Sverige och Göteborg 1970 genom Henry Wassén (1908–1996), som då var chef för Göteborgs Etnografiska Museum. Under en resa till La Paz i Bolivia besökte Wassén ett arkeologiskt museum där han fick se en utställning med föremål liknande Niño Korin. Genom sina kontakter i Bolivia beställde han en liknande samling till Göteborg. Den lilla påsen med whipala-mönster, tillsammans med ett åttiotal andra föremål, plundrades samma år vid gravstölder i Niño Korin, nära Villa Pérez-Charasani, och såldes sedan till museet i Göteborg för 1000 USD. 

I början av 1970-talet genomförde Wassén viss forskning kring samlingen, bl a C14-dateringar som daterade föremålen till Tiwanaku-perioden, omkring år 600-1000 efter vår tideräkning. I den lilla påsen hittades coca-blad, och bland de andra föremålen fanns föremål kopplade till kallawaya-läkarnas medicinska praktik. 

År 2006, i samband med ett repatrieringskrav från Bolivia, startades ett forskningsprojekt finansierat av Kulturrådet. Inom projektet bjöds flera personer in till Göteborg, bland dem Walter Quispe, en ledande kallawaya-läkare, Carmen Beatriz Loza, professor i historia och expert på immateriellt kulturarv, samt den dekoloniseringsforskaren Walter Mignolo. Under detta besök omvärderades föremålet, och det som tidigare hade katalogiserats som en "väska" identifierades som en whipala. 

Att använda ett dekoloniserande perspektiv innebär att ifrågasätta etablerade kategorier och museala klassificeringar. Föremålens betydelser förändras beroende på sammanhang och perspektiv – en påse kan också vara en whipala. Idag väcker föremålet frågor om kulturell identitet och historiskt arv. Det kopplas både till diskussioner om urfolkens rättigheter i Bolivia och till den andinska diasporan i Sverige och Göteborg. Genom att lyfta fram föremål som denna strävar Världskulturmuseerna efter att synliggöra och bearbeta det koloniala arvet och dess konsekvenser. 

Under Hammarkulle-karnevalen i Göteborg används whipalan i karnevalståg och kulturella evenemang där andinska grupper uttrycker sin identitet genom musik, dans och symboliska element. Föremål som denna whipala är en del av ett levande kulturarv som sträcker sig bortom museets magasin och akademiska diskussioner – det fortsätter att vara en del av människors vardag, politiska kamp och gemenskap.