Här berättar vi kort om hur vi arbetar med frågor som rör återlämnande av museiföremål, ibland kallat repatriering. Nedan kan du ta del av vår policy och rutinbeskrivning.
Världskulturmuseerna (Statens museer för världskultur) förvaltar föremål med ursprung från hela världen. Till föremålen räknas kulturföremål, bruksföremål, naturhistoriska föremål, konstverk, fotografier, böcker, arkivmaterial och även mänskliga kvarlevor.
Föremålen i samlingen har, med början från 1600-talet och fram till idag, insamlats på olika sätt och i olika syften. Insamlingen speglar olika tidsåldrars syn på museer, samlingar och kulturer. I samlingen finns det därför föremål vars historia om hur de kom hit kan betraktas som mycket problematisk. Idag förs diskussioner om återlämnande av föremål, ibland kallat repatriering, över hela musei- och konstvärlden.
När ett krav på återlämnande kommer till Världskulturmuseerna hanteras det av myndighetens råd för återlämnandefrågor. En utredning påbörjas när vi har tillräckligt med information. Vilken information vi behöver står i vår rutinbeskrivning. Vi strävar alltid efter en god dialog med motparten.
Ett återlämnande-ärende kan också påbörjas av Världskulturmuseerna själva. Vi har som ambition att arbeta proaktivt med att identifiera föremål i samlingen där det kan finnas grund för återlämnande. Det är ett resurskrävande arbete och vi arbetar för att stärka kapaciteten på området.
Samlingen som Världskulturmuseerna förvaltar ägs av den svenska staten. Beslut om återlämnande till mottagare utanför Sverige fattas därför av regeringen efter rekommendation från myndigheten.
Återlämnande-frågor och samverkan med olika intressentgrupper (stakeholders) till samlingarna är ett av flera fokusområden för den forskning som Världskulturmuseerna bedriver och medverkar i.
